Jonas Sjöstedt var nöjd med sitt tal. Foto: Scanpix

Människa, inte siffra var Sjöstedts tema

Inte för att politiken han förespråkar är alldeles uppåt väggarna från liberalt perspektiv. Men mer sympatisk än såhär går det nog inte att framställa Vänsterpartiets politik.
Han talade om en förälders bekymmer över att hans lilla dotter kommer att tjäna mindre än hans lille son, utsättas för hotelser och förakt i högre grad om hon uttrycker sin åsikt och förväntas röra sig inom snävare ramar än om hon vore man. Duktig istället för busig. Det krävs inte medlemsskap i Vänsterpartiet för att bekymra sig över det.
Han talade vackert om det solidariska i att ta ansvar för att alla kan bo anständigt, att vården är lika och att man inte ska kunna ”välja fel” skola, i betydelsen att vissa skolor är sämre än andra. Det är trist att det i Vänsterpartiets tappning innebär att du inte kan välja alls. Bakom det vackra gömmer sig en vilja att begränsa individens rörelsefrihet och ta ifrån henne makten över sitt eget liv.
Vi föds inte med prislapp på ryggen menade Sjöstedt och läste högt ur vänsterdebattören Nina Björks kapitalismkritik.


Det var stilig socialistretorik.
Klimatet fick också stort utrymme. Bland annat påpekade han att Fredrik Reinfeldt inte med ett ord nämnde klimatet i sitt tal, vilket är bekymmersamt, oavsett var man står politiskt. Sjöstedt nämnde också en klimatpolitisk faktor som tas upp för sällan: problem kan lösas, allt som krävs är politisk vilja. Värt att minnas i en tid då alla tävlar om att vara bekymrade över klimatkatastrofen som ska komma, men sällan talar om att det är i mycket är ett lösbart problem.
Sjöstedt påpekade föga överraskande att en röst på en rödgrön regering var en röst på en borgarfri regering. Tråkigt nog för Sjöstedt är det också en röst på en regering utan vänsterpartiet. Det var starkt jobbat att leverera ett så hoppfullt tal inför en för honom rätt hopplös situation.

Dagens fråga

Känner du någon som drabbades av terrorattacken i London?

Loading ... Loading ...
×