Slavnikova slarvar bort ett lovande frö

I en liten stad i Uralbergen börjar invånarna förbereda firandet av hundraårsminnet av den ryska revolutionen. Samtidigt hemsöks staden av onda andar från de omkringliggande bergen. Andar som har retats upp av människans outsinliga girighet och begär efter jordens skatter. I det här fallet dyrbara ädelstenar.
2017 av Olga Slavnikova väcker många känslor inom mig. Tyvärr är inga av dem positiva. Främst av allt blir jag arg för att tiden som jag lade på att läsa 2017 kunde lagts på en bok som faktiskt hade gett mig något. Annat än spänningshuvudvärk och känslan av akut tristess.
Det grundläggande problemet är att Olga Slavnikova inte riktigt vet vad för slags bok hon har skrivit. Är det en samhällskritisk dystopi? Eller kanske urban fantasy? Eller storskalig epik som speglar vår samtid? Tyvärr kan jag inte svara på de frågorna. För då hade det krävts att författaren själv hade gjort det när hon skrev boken.
Det är en uppsjö av karaktärer vars vägar korsas och vars liv vävs samman. Deras syfte i livet är dock mer oklart.


För det blir för många, vissa tappas bort längs vägen och andra ges alldeles för stort utrymme för att läsaren ska bli engagerad i deras tillvaro. Stundtals blir det även svårt att hålla isär dem.
En förmildrande omständighet med 2017 borde vara det faktum att författaren verkligen försöker vara subtil och inte skriva läsaren på näsan exakt vad som händer. En ambition jag applåderar, men tyvärr visar Olga Slavnikova att det går att vara för subtil. Det krävs viss grundläggande information för att ge en grundförståelse av handlingen och hålla kvar läsarens uppmärksamhet.
Bara det faktum att historien rör sig kring ett fiktivt jubileum av ryska revolutionen nämns för första gången i en bisats några hundra sidor in i boken. Enda anledningen till att jag inte missade referensen var att jag aktivt letade efter den då baksidestexten var snäll nog att klargöra detta faktum. Mycket märkligt val av subtilitet med tanke på vilken viktig roll firandet spelar i historiens kaosartade upplösning. Det som är mest synd med 2017 är ändå att den håller inom sig embryot till en riktigt bra och underhållande historia. Synd bara att författaren inte vågat välja en klar och tydlig väg under skrivandet. Hon borde ha bestämt sig för en genre och hållt sig till den. Oavsett om det hade varit science fiction-dystopi, absurdistisk samhällssatir eller storslagen epik.
Fast tyvärr slarvar Olga Slavnikova bort detta lovande lilla frö. Istället blir det ett segt och utdraget mischmasch av oengagerande karaktärer, urvattnade fantasyinslag och uddlös satir. Om ni är ute efter bra, spännande och underhållande modern rysk litteratur så rekommenderar jag att ni struntar i 2017 helt och hållet.

Webb-tv kultur

×