Brist på demokratisk debatt

Står det fast vid de demokratiska dygderna eller visar man ett suspekt antidemokratiskt beteende?

”Demokrati är inte att tycka rätt utan rätten att tycka” noterar Richard Swartz i en krönika i Dagens Nyheter och fortsätter: ”utan att slå vakt om en sådan mångfald kommer vi att landa i enfald och snart nog i något mycket värre. Och de första reaktionerna på Sverigedemokraternas framgångar har varit oroande – så till den grad att man undrar hur det står till med det demokratiska sinnelaget hos den politiska klassen i Sverige.” Det kan finnas anledning att kommentera olika avvikelser från ett demokratiskt sinnelag.

Yttrandefriheten är en grundbult och den är inte så oomtvistad som det kan förväntas. Officiellt är även skurkstater för yttrandefrihet, och inskränkningar rubriceras inte som inskränkningar utan som skydd. Vietnam anser sig ha yttrandefrihet och anklagelser och straff rubriceras som ”missbruk av yttrandefriheten”. Vad får då diskuteras fritt? Under kommunismens avtynande i Sovjet skedde en viss demokratisering och Glasnost innebar en friare debatt, men med en väsentlig restriktion; ”socialismens landvinningar får inte ifrågasättas”. Det svenska etablissemanget närmar sig Gorbatjovs position och här är det invandringen och multikulturens landvinningar som skall fridlysas.

Det är uppenbart odemokratiskt att införa ett direkt förbud, så man använder indirekta begränsningar av yttrandefriheten. Mycket av invandringsdiskussionen handlar om skribenter som öser förtrytelse och förfäran över ”rasism och främlingsfientlighet”. Denna indignation ignorerar helt att kritiken primärt är invandringskritisk, inte invandrarkritisk. Man söker undvika en central politisk fråga för att istället tjata fram en konventionell PR-bild av sig själv som kärleksfull, human och solidarisk. Det blir en kombination av hyckleri och hot.

Det påstås ibland att det inte finns ett demokratiskt underskott i diskussionen av invandring, men då ställs inga kvalitativa minimikrav. En diskussion enligt högre krav innebär att försöka övertyga genom argument vilka är kopplade till kunskap och logiska resonemang; att upprepa kampanjaktiga påståenden är ett sätt att undvika debatt, inte att föra debatt. Ett annat sätt som inte lever upp till normer för en demokratisk debatt är att vårda sin egen okunnighet så att man inte känns vid fakta som är besvärande för ens intressen och positionering. Enligt lag har en säljare av en fastighet en upplysningsplikt för brister och dolda fel som denne känner till och denna plikt gäller också för sådant som man ”borde känna till”. Avsiktlig okunnighet befriar inte från ansvar; inte bara lögn är fel, utan också det som välvilligt kan kallas att ”vara ekonomisk med sanningen”. Det bör finnas ett ansvar för det politiska etablissemanget att inte smita från ett informationsansvar genom eftersträvad okunnighet.

Mona Sahlin har inte fått något beröm för ett demokratiskt ethos när hon visade sig villig att faktiskt ”ta debatten” istället för att smita undan. Eventuellt bedöms handlandet som dumhet då hon inte insåg sitt intellektuella underläge. Under alla förhållanden fick hon få och motvilliga efterföljare. Den invandringsförespråkande tankesmedjan Fores noterar i en rapport argumentationsproblemet: ”Dessvärre är det mycket svårt att diskutera flykting- och invandringspolitik med främlingsfientliga partier på ett sätt som missgynnar de senare”. Etablissemanget väljer generellt att ”informera” och undviker att argumentera.

Ibland talar politiker om ”den enda vägen”, att någon speciell lösning är den som måste väljas, men för varje problem och varje mål finns det flera möjliga lösningar. Politik är att välja och för det krävs allsidig information och en levande debatt. I en inringningsomröstning i SVT-programmet Debatt ställdes frågan om pressen ”mörkade” i invandringsfrågor och 91% av tittarna svarade ja. Enligt en mer vetenskaplig undersökning från SOM-institutet (”I Framtidens skugga”, s 101) anser 64 % av svenskarna att ”Svenska medier berättar inte sanningen om samhällsproblem förknippade med invandringen”. Pressens heder är alltså starkt ifrågasatt. Den bör återupprättas och det kan bara ske genom att leva upp till krav på ”sant och relevant” istället för politisk anpassning.

Dagens fråga

Tycker du att årets Malmöfestival har varit bästa hitills?

Loading ... Loading ...
×