Varför sumpa skånska hockeystjärnor?

Vad hade fotbollen varit utan alla öppna tillgängliga ytor som lockar till spontant spel? Nästan ingenting. Det är ju knappast så att Zlatan blev den fotbollsspelare han är tack vare Malmö Stadion. Nej, dit kom han först efter åratal av spel på sin bakgård i Rosengård. Skånska fotbollsstjärnor har vi inga problem att fostra. Skånska hockeystjärnor är desto svårare. Det finns alldeles för få isytor som barn kan åka på. Malmö Arena skapar knappast nya skridskogenerationer; dit kommer man först efter att ha ägnat flera år åt styrda hockeyträningar. Då krävs i regel en förälder eller kompis som aktivt introducerat en till sporten.
Jag vill bjuda in fler. Nya skridskogenerationer skapas snarare på den typen av is som vi har i min hemby Brösarp i östra Skåne. Där fylls uterinken av skolbarnen på rasterna och under helgerna reser familjer från hela sydöstra Skåne hit. Tyvärr gäller det bara under de veckor som det finns minusgrader, eftersom kommunen ännu inte insett värdet av att satsa på konstfruset. Nu väntar plusgrader och vår is smälter.
En pappa från Örnsköldsvik som besökte vår uterink pratade med drömsk blick om sin hemstad – där finns fem konstfrusna isar spridda bland invånarna. Är det en slump att Peter Forsberg, Markus Näslund, Niklas Sundström, och tvillingarna Daniel and Henrik Sedin fostrats i denna miljö? Naturligtvis inte.
 Ska Skåne nöja sig med att fostra handbolls- och fotbollspelare? Nej, det vore idiotiskt. Varför inte utnyttja hela landets potential av hockeytalang. Men då får inte Skåne ha så få konstfrusna uterinkar och ishallar. Drar man ett streck diagonalt mellan Smygehamn och Åhus så finns inte en enda is som tål plusgrader på den östra sidan. Den västra sidan har knappt uteisar de heller. Sådant har inte svensk hockey råd med.

×