Illustration: Klara Wiksten

Ärliga dagar i svart och vitt

Wiksten har tidigare blivit publicerad i bland annat Galago och hon har själv sagt att hon jobbar aktivt med att vara så ärlig som möjligt och att hon ”vill föra fram skamkänslorna i ljuset och på så sätt ta död på dem”.

Teckningarna är enkla och understryker vardagligheten, det gör också blyertslinjernas lite suddiga känsla med utsmetade detaljer och linjer som suddats och arbetats om och om igen. Det som skulle kunna ses som slarvigt och snabbjobbat understryker bara omedelbarheten i boken. Den känns också högst aktuell, en känsla som blir mer påtaglig eftersom de sista rutorna ritades i november förra året.
Klara Wiksten tecknar vardagens händelser, som sina frukostar bestående av knäckemackor och när hon såg Jonas Gardell köpa kattsand på Ica, om saker som gör henne glad och saker som gör henne ledsen. Om hur det är att leva på socialbidrag och tvingas gå till Jobbtorg för att söka arbete. Och så den där ständigt närvarande ångesten som river och sliter i henne och när- somhelst kan ta över.

Ibland är det roligt, ibland är det sorgligt och ganska ofta småtråkigt, precis som livet självt. Klara Wikstens serier är en skön motvikt till de tillrättalagda och väl utvalda (lyckade) delar av sina liv många visar upp på bloggar eller Instagram.
Dagarna rymmer mycket social fobi, ångest och skam och innehållet balanserar på gränsen till det tragiska, men det finns en stark kampvilja under ytan. Det är inte en blytung ångest som präglar boken, utan en gryende optimism. Dagarna handlar på många sätt om någon som vägrar att be om ursäkt för sig själv och för vem hon är. Minst sagt befriande.

Webb-tv kultur

×