Jag är skåning

Jag är skåning. I lagens bemärkelse och i passet må jag ha andra epitet. Men i hjärtat – och i politiken – är jag skåning.
Efter studier, boende och arbete i Skåne, Steiermark, Malopolska, Rheinland-Pfalz, Stockholm, Sydholland och Katalonien, är jag sedan några år hemma i Skåne igen. Men med min erfarenhet och historia, som sträcker sig långt utanför Europa, så har jag även i Malmö och Öresundsregionen en umgängeskrets med internationell prägel. Därför hamnar jag ofta i situationer där folk är nyfikna på varandras ursprung.

Medan många utan att reflektera slänger ur sig vad det nu råkar stå i deras pass – tysk, peruan, kines, polack, svensk – så svarar jag alltid frågan med en stunds tystnad och eftertanke. Detta för att samla kraft och styrka inför den utläggning som följa måste. För en person vars kulturella tillhörighet stämmer överens med medborgarskapet så är det ofta enkelt att förklara var man är i från, vilket språk man talar etc.

Men medan antalet s k suveräna stater i världen uppgår till cirka 200, så uppges antalet språk vara 5000-6000. Antalet kulturgrupper torde vara minst lika stort som antalet språk.

Eftersom många stater är s k nationalstater av en modell där en kulturregion dominerar över andra kulturregioner, så¨är det en mycket stor andel av jordens befolkning som är medborgare i stater där de inte tillerkänns samma rättigheter som den dominerande gruppen – formellt eller i praktiken.

Att debattera Kurdistan och Tibet går ofta utmärkt. När problematiken kommer närmre i geografi och kultur är det dock många som börjar skruva på sig – det kan räcka med att säga Katalonien eller Sameland. Ofta ligger problematiken också olika på tidsaxeln. När man diskuterar regioners eller nationers rätt till självbestämmande och självstyre, så måste man därför ha med sig bilden inte bara av hur situationen är i dag utan även hur den utvecklat sig över årtionden och århundraden.

Beroende på omständigheter i dag och under gångna tider, finns det därför en stor variation i slutsatser om vad som behöver förändras nu. Katalonien och Skottland vill kanske bli självständiga stater. Åtminstone vill de förbehålla sig rätten att själva bestämma hur det blir. Bayrarna stannar antagligen kvar i Tyskland – men bevarar sin identitet. Och så har vi då Skåne och skåningarna. Var finns detta historiska land, denna kulturregion, på en skala från självständighetsivran till total assimilation och underkastelse?

Från att ha varit den kanske mäktigaste och rikaste delen av Skandinavien så är Skåne i dag ett ekonomisk-politiskt bihang till Stockholm. Ekonomiskt ligger vi likaledes en bra bit efter Köpenhamn. Men en skånsk regional identitet lever kvar. Det är viktigt eftersom den regionala och kollektiva identiteten är grunden för att vi som bor här ska kunna säga i från, ryta till, och ta kommandot över vår framtid. Jag är skåning – både av historiska skäl och därför att framtiden kräver det.

Dagens fråga

Vilken flagga hissar du helst?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×