Publiken blir en del av verket i Janna Holmstedts Limit-Cruisers. Foto: Jörgen Dahlqvist

Tankväckande lek med gränser

Vi som var där fick vara med om att bli inneslutna i varsin plastbubbla där syret pumpades in med en slang. Sedan kom det instruktioner via de trådlösa hörlurar som vi försetts med. Upplysningen att syret kommer att räcka i tio minuter skulle kunna trigga en viss panik, men det gäller i sådana lägen att lita på arrangören. Och det gjorde vi som deltog. Det var en säregen känsla. Men det jag gillade allra bäst var nog när ljuset släcktes och jag låg ner i bubblan av plast. Det var en simulering av känslan av att befinna sig i en sådan vattentank som förekommer i Ken Russel-filmen Experimentet. Mycket meditativt.

Men ljuset slogs på igen och meningen var nu att vi skulle interagera med varandra, i enlighet med instruktionerna via hörlurarna. Sedan bytte vi som varit i bubblorna plats med dem som varit åskådare.
Ett perspektivskifte där åskådarna nu var aktörer, och vi som agerat blev publik. Det var något både sciencefictionartat och poetiskt med gestalterna inneslutna i sina kapslar. Delvis förstärkt av en suggestiv ljussättning.

Ändå var syftet uppenbarligen inte att förmedla en skönhetsupplevelse. Verket är en del av Janna Holmstedts doktorandstudier vid Konsthögskolan i Umeå. Det finns alltså en teoretisk bakgrund som handlar om att utforska gränser och ett begrepp som ”den autonoma individen”.
Holmstedt förenar i sitt projekt teaterteori, beteendevetenskaplig forskning och interaktiv konst, för att nämna några av komponenterna.

Det gick i efterhand upp för mig att vi som agerade fick olika instruktioner. Tre aktörer, tre olika soundtrack. Det är förklaringen till att verket kallas tredelat. Mitt ljudspår var det som handlade om den nya individualismen. Alltså fick jag uppmaningar som verkade komma från någon av vår tids många coacher.
De andra två ljudspåren handlade lite förenklat om ”kroppsspråk” respektive ”modet att överskrida gränser i jakten på nollpunkten”. En inspirationskälla har Holmstedt haft i David Blaine som är känd för sina spektakulära uthållighetsprov. Han hissades till exempel 2003 upp i en plexiglaslåda ovanför Themsen i London. Där skulle han leva utan mat i 44 dagar. Då är tio minuter i en plastbubbla på ett scengolv inte mycket att skryta med. Men verket Limit-cruisers ger mersmak och är tankeväckande. Det räcker långt.

×