Julia Jarl

Hon hittade jobbet i filmens värld

Att hennes yrkesliv skulle komma att handla om just film anade hon inte som ung. Under uppväxten i Kungälv var det först och främst musik som gällde.
– På mellanstadiet hade jag en svartrockartid, influerad av min fem år äldre bror, och sedan blev det britpop. Det var en väldigt rolig tid, musikscenen i Göteborg var väldigt livlig, berättar Julia Jarl som bland annat var på ”en pytteliten spelning med Oasis” och ett närmast oräkneligt antal spelningar med Broder Daniel.
Hon var även mycket intresserad av språk och resor.
– Så jag hade nog en bild av att jag skulle bo utomlands mycket mer än jag sedan har gjort.

Efter studenten gick hon en kurs i musikjournalistik i Göteborg (”det jag lärde mig där var väl först och främst att jag inte är så himla bra på att skriva”) och därefter började hon plugga musikvetenskap i Lund.
– Men på något sätt gled jag mer och mer över mot det här med medierna, och hur de fungerar.


Ett intresse som resulterade i en examen i medie- och kommunikationsvetenskap, och det var här hon hamnade på det filmspår som sedan dess varit hennes levebröd.
– Jag skrev min c-uppsats om ett koncept som kallas digital storytelling, som handlar om att möjliggöra för vanliga människor att göra film av sina historier.
Uppsatsen ledde till ett uppdrag för Film i Stockholm, med syftet att få fram en variant av digital storytelling som kunde användas i svenska skolor.
– Det var jättelärorikt. Jag reste runt på 17 skolor under ett halvår, och det var häftigt att se hur snabbt barn köper ny teknik. Att få ge dem verktygen. Och, förstås, att se vad de ville berätta.

Sedan fick hon jobb som skolbiokonsulent på Film i Skåne, där hon var kvar tills hon för fyra år sedan började jobba på BUFF. Hon tystnar en stund inför frågan om vad som är roligast med jobbet.
– Oj, det är ju så mycket som är så väldigt roligt. Detta att, om bara för en vecka, faktiskt få bestämma över filmutbudet. Att få visa upp den bredd som finns när det gäller värdefull film för en ung publik.
Värdefull film. Det är så hon säger. Inte kvalitetsfilm.
– Nej, jag gillar ju inte det ordet. Jag tycker att man målar in sig i ett hörn när man säger att något är kvalitativt bättre än något annat. Det är ju så subjektivt. Någon tycker kanske att kvalitet betyder att en film har kostat mycket att göra. Någon annan tycker tvärtom att det betyder att filmen inte är kommersiell.
Den barn- och ungdomsfilm som normalt visas på svenska biografer är rejält strömlinjeformad. De amerikanska storfilmerna dominerar totalt. De udda inslagen i utbudet är ytterst få.
– Det beror på att det egentligen bara finns enda alternativ distributör i Sverige, nämligen Folkets Bio, och de har ju inte alls samma muskler som de stora aktörerna. Ett av BUFF:s uppdrag är att försöka ta reda på varför det har blivit så, och att hitta någon form av lösning, om man nu tycker att det här är ett problem.
Ja, just det. Är det ett problem?
– Ja. Jag tycker nog att det är ett problem. Det finns så många skickliga regissörer som berättar helt underbara historier genom film. Historier som kan ge andra influenser, andra upplevelser.
BUFF må officiellt vara en barn- och ungdomsfilmfestival, men Julia Jarl tycker att det är synd att ha en så snäv syn på det hela.
– Bra film är bra film. Vi visar massor av filmer som även kan uppskattas av helt vanliga cineaster. Man kan absolut gå på BUFF även som vuxen.

Webb-tv

×