Michael Tapper har undersökt hur en generation deckarförfattare beskrivit Sverige

Deckarforskning som självbiografi

– Det är ju en bok om min tid, om följderna av det som hände på 60-talet. Jag tycker att utvecklingen speglas väldigt väl i de här böckerna.
Sin avhandling har han kallat ”Snuten i skymningslandet”. Han har valt att ta avstamp 1965, när Maj Sjövall och Per Wahlöö sjösatte sin romanserie om Martin Beck och hans kollegor. Serien var idédriven, huvudsyftet var mera att ge författarnas analys av samhällsutvecklingen än att servera mordgåtor.

De har följts av flera författare, som i polisromanens form beskrivit en utveckling som ruckar på bilden av Sverige som mönsterland, som beskriver utanförskap och desillusion. Om ett folkhemsbygge där inte alla känner sig hemma.
Eller, som Michael Tapper själv beskriver det, ett land där det politiska engagemanget varit i ständigt minskande sedan mitten på 70-talet, till vad han nu kallar en uppgivenhetens politik, en uppgivenhet inför marknadskrafter och kapital.
Men, det ska sägas, han delar inte alla de undersökta författarnas och filmarnas analys av sakernas tillstånd.

Michael Tappers tid, den började 1959, i Helsingborg. Han kommer från ett arbetarhem, jobbade själv på bland annat järnvägen och på Boliden Kemi innan han flyttade till Lund för att läsa på universitetet.
– Jag var 23 år, tänkte att antingen sticker jag nu, eller så blir jag kvar.
– Visst, jag tjänade bra, mycket mer än jag gjort som akademiker. Men jag har inga större materiella krav på livet.

Han började läsa filosofi, fortsatte med filmvetenskap innan han gjorde ett tvärt kast och började på läkarutbildning. Men det blev bara något år. Han hade träffat sin fru och fått barn:
– Jag hörde läkarna berätta om sina fruktansvärda arbetstider. Det var någon som knappt träffade sina barn.
Så ville inte han ha det, så han hoppade av. Gick en journalistutbildning och skrev om naturvetenskaplig forskning, arbetade några år på LUM, Lunds universitets tidning.
Under nästan hela 80-talet var han ordförande för Filmstudion i Lundoch 1988 började han skriva om film för Nationalencyklopedin, NE. Det är ett arbete som pågår ständigt.
– Jag uppdaterar hela tiden NE på nätet. Signerade artiklar tror jag att jag gjort drygt 100, räknar man alla småposter måste det vara tusentals.

Sedan många år recenserar han också film i en konkurrenttidning.
1998 fick han hand om tidskriften Filmhäftet. Det var svåra tider för filmtidningar; Chaplin hade just lagt ner. Michael Tapper säger att han fick tidskriften någorlunda på banan, bland annat genom att göra den engelskspråkig.
– Vi hade ändå så många utländska skribenter som jag fick översätta från engelska.
När han förstod att statens stöd till kulturtidskrifter skulle minska lyckades han 2005 få ett brittiskt förlag att ta över tidningen, som numera heter Film International.

Och det var i den vevan som han påbörjade arbetet med sin doktorsavhandling. Den resulterade i en bok på 850 sidor, men texten är inte så svårforcerad som man kan frukta när man börjar läsa en doktorsavhandling.
– Tanken är att den ska kunna läsas av alla, säger han och tycker att mottagandet varit över all förväntan:
– Den har fått mycket mer respons än vad en akademisk avhandling brukar få, oavsett hur bra de är.
Att skriva begripligt för en större allmänhet tycker han för övrigt är en ansträngning som forskare gott kan göra, i den mån ämnet tillåter.
Sedan 2004 bor han i Torna Hällestadn.
– Det är inte lätt att vara filmvetare på landet, reflekterar han.

Men om det inte finns någon bio i byn så får man ha en hemma. Han har skaffat projektor och duk så han kan få lite biokänsla i huset.
– Jag har 4-5 000 filmer hemma i hyllorna.
Han tänker ta hjälp av sin fru för att ordna ett bra system; hon är bibliotekarie. Det börjar nämligen bli lite svårt att veta vilken film som finns var, eller ens komma ihåg vad han har.
– Jag gillar alla typer av filmer, sammanfattar han.

Han nämner Gene Kelly som en av sina favoriter. Och västernfilmer. Stumfilm älskar han. Och sedan han har fått barn har han blivit mer medveten om animerad film.
En ungdomskärlek är science fiction:
– Varför jag gillar det är väl för att tanken är oändlig. Det ger perspektiv på jorden, det finns andra vägar än vår. Andra världar, andra livsformer. Tanken svindlar.
När han var klar med sin avhandling förra året varvade han ner med att skriva en bok om Clint Eastwood. Det är mera att vänta:
– Nu fyller jag 53. Nu gäller det att passa på och skriva de böcker jag vill skriva. Jag har en lång lista.

Vem har namnsdag i dag? Kolla här.

×