Ut i rymden med InSite

Teaterhuset Bastionen på Norra Vallgatan i Malmö är förvandlat till insidan av ett rymdskepp, inspirerat av både Gaudís arkitektur och Alien-filmerna. Här har Eddie #14 premiär 15 april. Publiken får, helt enligt teater InSites recept, uppleva miljön där historien utspelar sig inifrån och får bänka sig utefter rymdskeppets kanter.
– Det här är vårt mest ambitiösa installationsprojekt, säger InSites konstnärliga ledare Ragna Weisteen.
Scenografin, där en stor Alien-varelsen vrider sig över innandömet, är gjord av Helga Bumsch. Musiken och ljudbilden är baserad på sci-fi-film, men hos InSite möter sci-fi existentialismen.
Pjäsen har skrivits av Dennis Magnusson och för regin står Ragna Weisteen. De båda har jobbat med berättelsen under det senaste året.
– När Dennis kom med idén om en science fiction-historia tände jag genast på det. Pjäsen har blivit en allegori över människans livsvillkor, säger Ragna Weisteen.
De fyra klonerna har i uppdrag att hålla skeppet på rak kurs för att hitta den nya världen. När pjäsen börjar styr generation 13 rymdskeppet. Varje generation arbetar i 20 år, sedan går klonerna sönder inifrån.
Var kommer tron in?
– Klonerna tror på människan, för dem är människan gud. Det sätter publiken i ett spännande perspektiv. Klonerna tror att människorna vet hur den nya världen är, hela deras trossystem är uppbyggt på det. Ombord finns nedfrysta människor som de ska väcka när de har anlänt.
Att använda rymden som spelplats i en pjäs om tro är passande, tycker Ragna Weisteen.
– Rymden är det mest laddade rummet när det gäller tro. Det är där gud finns i alla de stora trossystemen och det var också när vi fick veta mer om rymden som den religiösa världsbilden ifrågasattes.
Frågan om människan som unik och guds avbild ställs på sin spets när det handlar exakt likadana kloner. Berättelsen sätter människans liv i ett krasst perspektiv. På 20 år får klonerna uppleva livet och dödsångesten. Och så tar allt slut.
– Tro handlar om att komma förbi sin egen död och det blir påtagligt i en berättelse som denna. Man kanske tror sig odödlig, men detta är en berättelse om att så är det inte, säger Ragna Weisteen.
Det låter inte som en pjäs med happy end?
– Slutet är ambivalent, som livet självt, säger Ragna Weisteen. Vi behandlar ett seriöst ämne på ett kul och underhållande sätt.

×