Goldstone erkänner felaktigheter

Richard Goldstone utseddes i april 2009 till att leda den av UNHRC, FN:s råd för mänskliga rättigheter, tillsatta utredningen som kom att kallas för ”Förenta Nationernas faktasökande utredning angående Gazakonflikten”. Detta skedde efter kriget mellan Israel och Hamas under slutet av 2008 och början av 2009; en konflikt som hålls vid liv av Hamas och som i slutet av 2008 intensifierade sin raket- och granatbeskjutning av israeliska städer. Från början stod det klart att denna utredning inte var opartisk och inte hade som avsikt att på ett ärligt sätt utreda vad som skett. UNHRC består av en majoritet av representanter för länder som är diktaturer och som själva systematiskt utsätter sin egen befolkning för förtryck, våld och död.
Utredningen som nu sjösattes av UNHRC hade redan från början det uttryckliga målet att bevisa ”israeliska krigsbrott” medan övergrepp av Hamas helt skulle utelämnas.



Redan 9-12 januari antog UNHRC en resolution där man meddelade att man måste undersöka ”de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter i de ockuperade palestinska territorierna, speciellt avseende den israeliska militärens attacker mot det ockuperade Gaza”. I paragraf 13 nämner man bara Israel och likaså i paragraf 14 där man meddelar att man ska undersöka alla ”övergrepp mot internationella mänskliga rättigheter och humanitär lag … av Israel mot det palestinska folket”. Ingenstans nämns Hamas eller deras medvetna taktik att använda civila som sköldar i sitt krig mot Israel. Man fastslår också i denna resolution att Gaza fortsatt är ”ockuperat” trots att Israel lämnade Gazaremsan redan 2005.
Inte nog med det, rådets dåvarande president begränsade utredningen till att endast handla om ”övergrepp som skett i samband med konflikten som varade mellan 27 december 2008 till 18 januari 2009” vilket lägligt nog utelämnar de föregående sju årens raketbeskjutning av israeliska städer och civila. Tiotusentals raketer avfyrades under de åren innan 27 dec 2008, men det vill ingen prata om.
I samband med konflikten mellan Hamas och Israel, när Goldstone fick uppdraget och när rapporten släpptes i september 2009 skrevs det spaltkilometrar om dessa israeliska ”krigsbrott”. Israel utmålades i vanlig ordning som världens värsta skurkstat och man struntade oftast i att ens reflektera över Hamas medvetna användning av sjukhus, skolor och andra civila institutioner i deras krig mot Israel. Här hade man ett gyllene tillfälle att propagera mot Israel och den chansen tog man.
Så kom 1 april 2011 och även om många hade hoppats på ett aprilskämt valde Goldstone att göra något annat – han erkände i Washington Post att den rapport han skapade var felaktig, naiv och orättvis. I artikeln säger han i klartext att ”om jag hade vetat vad jag vet i dag, hade rapporten sett annorlunda ut” och att rapportens tidigare påståenden om att den israeliska försvarsmakten ”medvetet” attackerat civila var fel. Goldstone konstaterar att det är uppenbart att Hamas beskjutning var inriktat på civila och att detta är ett krigsbrott, men att det nu är påvisat att Israel inte attackerade civila medvetet och att det aldrig fanns en sådan policy.
Goldstone beklagar sig också över att de inte hade tillgång till det material som nu finns tillgängligt när de skrev sin rapport eftersom det då ”troligen hade påverkat våra slutsatser om attackerna var medvetna och om det var krigsbrott”.
I skrivande stund har ledarredaktionen på SvD skrivit om denna ganska häpnadsväckande artikel av mannen bakom rapporten. Endast någon enstaka notis har synts i övrig redaktionell text men till största del har det ignorerats. Jag inte förvånad. Att demonisera Israel, att komma med halvsanningar och direkta lögner är vardagsmat för svenska journalister. Om Israel kan smutskastas och anklagas kastar man sig in i det utan eftertanke. När lögnerna och propagandan motbevisas långt senare pratar man helst inte alls om det.
Vad vi kan konstatera är att svenska journalister som gärna upplåter spaltutrymme åt vänsterextremister som försvarar Hamas och Hizbollah endast förmår att, efter flera dagar, komma med en liten notis med en vilseledande titel.
Att denna typ av desinformationskampanj är effektiv råder det inget tvivel om. Israelhatet som frodas i Sverige och Europa är omfattande och bygger till stora delar på denna typen av vinklad rapportering som i åratal bankats in i svenskarnas medvetande. Ilmar Reepalu vet att det snabbt går över till renodlat judehat.


Dagens fråga

Har du ställt fram balkong- eller utemöblerna än?

Loading ... Loading ...
×