Skräckpärlor i sammanfattning

Naturligtvis är det titelnovellen ”Låt de gamla drömmarna dö” som lockar allra mest i John Ajvide Lindqvist nyutkomna textsamling. Här ska vi äntligen få veta vad som hände med Oskar och vampyren Eli efter att de lämnar Blackeberg med tåg i slutet av Ajvide Lindqvists underbara/fruktansvärda debutroman Låt den rätte komma in.

Jag måste erkänna att jag lekte med tanken på att fuska och direkt bläddra fram till sidan 255 där den novellen börjar. Men, jag behärskade mig och började från början.

Ett klokt beslut. Låt de gamla drömmarna dö är en textsamling där man stegvis och på olika sätt närmar sig både författaren John Ajvide Lindqvist och hans fiktiva världar. Det börjar med ett förord som sätter in alla texterna i sina rätta sammanhang och sedan kommer Sommarprogrammet i P1 från 2006. Här berättar John Ajvide Lindqvist om sin uppväxt i Blackeberg, om sin karriär som trollkarl och ståuppkomiker och hur han så småningom började skriva. Han sammanfattar också sin syn på skräckgrenren: ”Allt ryms i den. Vill du ha kärlek kan du få det. Måste du absolut ha en desillusionerad polis så ryms det också. Eller ett inträngande porträtt av en lycklig fritidspedagog. Alla får vara med och sedan kommer monstren och knaprar.”

Efter denna inledning följer en blandning av gamla och nya skräcknoveller av ganska varierande sort och kvalitet. Själv blir jag allra mest förtjust i ”Fulet”, en kolsvart och mycket kort novell om mobbning, och i långnovellen ”Känner du Rudi Schmerz?” som är både sorglig och riktigt obehaglig.

Precis som i romanerna utgår John Ajvide Lindqvists noveller från utanförskap och sorger (mobbning, missfall, otrohet till exempel) i en vardaglig verklighet och sedan förs skräckelement in på mer eller mindre subtila sätt. Ibland är det spökhistorier med finess och ibland rena rama splattern.

Som sista novell kommer så den där fortsättningen på Eli och Oskars historia som är en helt underbar kärlekshistoria där Eli och Oskar egentligen bara är bifigurer men där deras fortsatta öde har stor betydelse för spärrvakten Stefans och polisen Karins liv. Det här är en novell att tycka mycket om och definitivt ett värdigt avslut.

Efter novellerna är det dags för ”extramaterialet” – allt från recensioner till manus till olika shower. Här står definitivt den ruskiga och helknäppa ”En dag på slottet” i en klass för sig. Kungen som finjusteras varje morgon och Silvia som sover i ett badkar med formalin…

Visst är Låt de gamla drömmarna dö egentligen mest en samling av gammal skåpmat och förmodligen ett sätt för förlaget att tjäna pengar på en författare som definitivt är i ropet.

Men, samtidigt finns här gott om små skräckpärlor och som helhet är den här brokiga textsamlingen också en bra sammanfattning av John Ajvides Lindqvists författarskap och definitivt väl värd en läsning. Åtminstone i väntan på nästa roman.

×