Mycket händer Johan Wester

Crazyhumor på toppnivå

Spamalot är en brygd som verkligen får hela Nöjesteatern att bubbla, så till den grad att publiken inte verkar vilja gå hem. Det roligaste man kan se på en musikalscen? Ja, den som har sinne för crazyhumor behöver i alla fall inte leta längre och den som bara gillar musikal i allmänhet har stor chans att hitta både ett och två guldkorn.
Spamalot är ”lovingly ripped off”, vilket väl betyder ungefär kärleksfullt stulen, från filmen Monty Python and the holy grail och mycket av det vi skrattat åt i filmversionen är med; riddarna som säger Ni, riddaren som blir av med armar och ben men likväl bara får ett köttsår och den söta lilla mördarkaninen. Men Spamalot har – i likhet med The Producers – också kärleksfullt stulit diverse bitar från show- och musikalscenen. Har inte The lady of the lake plötsligt drag av scendrottingar typ Shirley Bassey och Barbra Streisand? Och visst blinkar Malmöuppsättningen friskt med ena ögat mot en uppsättning på en annan scen lite längre bort när de gula paraplyerna åker fram?
Castingen känns sällsynt perfekt. Regissören Anders Albien, som kan sin Spamalot, har haft bra material att jobba med. Sveriges humorelit samsas fint i rollerna med musikalartister och skådespelare. Hipp-hipparna Johan Wester och Anders Jansson som Kung Arthur och Sir Bedevere (med flera) leker sig igenom föreställningen som två glada skolpojkar. De får högsta betyg.
Johan Glans dompterar publiken med en blick eller en gest som Sir Robin – vilket musikalämne han visar sig vara! Adde Malmberg som Sir Lancelot har ett mer fyrkantigt scenspråk och förvånar alla – inklusive sig själv – när han kommer ut ur garderoben. Han är kanske allra roligast som den franske smädaren. Robert Rydberg, musikalartist av högsta klass, får möjlighet att sväva ut på komikens vingar och flyger högt. Han är sanslöst rolig i sin inledningsscen. Kim Sulocki som Patsy, Kung Arthurs trogne följeslagare och hovklapprare är Westers perfekta bollplank och stöttepelare och får också visa upp sig som den sång- och dansman han är.
Ensemblens dramatiske skådespelare, Mattias Linderoth, är superb som fjollige Prins Herbert och Anki Albertsson ÄR ”larger than life-divan” med pondus, en röst hon kan leka med och utstrålning som ett helt kärnkraftverk. Spelperioden på Lido i Paris måste ha varit den perfekta förberedelsen.
Det är anmärkningsvärt att en liten teater i Malmö vågar göra en så här stor satsning och dessutom lyckas ro projektet i land med ett nära nog perfekt resultat. Jag misstänker att bensinen är entusiasm – och det är något som smittar av sig ut i salongen. Och skratt är väl den bästa medicinen mot höstmörker?

×