Halva köttberget pensionerat

Jag syftar på mina mångåriga varningar för att det inte är arbetskraftsbrist utan massarbetslöshet som utgör den största politiska utmaningen i det svenska välfärdssamhället. Min grunduppfattning är att Sverige och andra välfärdsländer började tappa sin förmåga att generera nya jobb till kommande generationer egentligen redan i skiftet mellan 1970- och 1980-talet. Men en rad olika ”bubblor” har sedan dess drivit fram konstlade konjunkturuppgångar och delvis dolt att vi har en strukturell förvandling av samhället som gör att jobben inte räcker till. När jag i en rad sammanhang hävdat att vi är på väg mot en långvarig och djup sysselsättningskris har mina farhågor avvisats. I stället har man hävdat att det väntar en allvarliga arbetskraftsbrist när 40-talisterna går i pension. En sommar för några år sedan tog jag i en krönika upp frågan om att kalkylerna om arbetskraftsbrist var felaktiga, efter att jag hade jämfört antalet ungdomar som tar steget ut i arbetslivet och jämfört med årskullarna som går i pension. Resultatet var att det väger ungefär jämnt. En som kontaktade mig var Janerik Larsson, Svenskt näringslivs informationsdirektör som i dagarna slutar på den posten. Han tog seriöst på mina farhågor och vidarebefordrade mina synpunkter till några av organisationens experter. De ville hävda att jag var för pessimistisk och att jag troligen hade beräknat att ungdomar gick ut tidigare i arbetslivet efter sina studier än vad som gällde i verkligheten. Men det ändrade inte så mycket i sak, snarare tvärtom. Dramatiken i det som nu skett har gått så snabbt att inte ens jag med min skeptiska hållning riktigt hunnit med. Men nu såg jag hur Miljöpartiets förra språkrör Birger Schlaug lyft fram det faktum att hälften av ”köttberget”, 40-talisterna. redan har gått i pension. Och arbetskraftsbristen som skulle uppstå ser vi inte ett spår av. Men jag är övertygad om att många politiker fortfarande lever kvar i tron om stora uppdämda rekryteringsbehov när 40-talisterna slutar jobba. I dag kommer i stället larmen från de mest oväntade håll, Svenskt näringsliv, som snarast varit pådrivande för att underlätta arbetskraftsinvandring, men vars vd Stefan Fölster nyligen målade upp en mörkbild med orden;”Nu borde alla varningsklockor ringa för regeringen”. Det är mycket starka krafter som pressar tillbaks sysselsättningen och höjer arbetslösheten. Den internationella konkurrensen tvingar alla företag att bli mer rationella, den offentliga sektorn måste slimma sin organisation för att vi nått skattetaket, stora ungdomskullar strömmar ut på arbetsmarknaden, invandringen ligger kvar på en orimligt hög nivå och gör att många invandrare hamnar i permanent bidragsberoende och utanförskap, åtgärderna för att få ut långtidssjukskrivna i arbetslivet ökar antalet arbetssökande och växande svårigheter att klara pensionsåtagandena tvingar alltfler äldre att skjuta upp sin pension. Slutsatsen blir att vi är inne i en djup systemkris.

Dagens fråga

Ska du besöka dansfestivalen i Staffanstorp i helgen?

Loading ... Loading ...

Tv

×