Rolf Hepp började måla på 60-talet

Från baletten till paletten

Just nu ställer han ut sina målningar på Skanörs bibliotek. Han är helt självlärd och berättar att han gjorde sina första målningar på 1960-talet. Sedan blev det dock inte mycket målat förrän på 90-talet. – Jag ville fortfarande ha utlopp för min kreativitet, säger han. Då hade dansen inte lika stor plats i hans liv längre; som manlig dansare pensioneras man vid 44, han hade avvecklat sin dansskola, eftersom de dåliga ekonomiska tiderna gjorde att folk inte längre hade råd att låta sina barn ta lektioner. Han lärde sig dansa vid 13 års ålder på 40-talet, därför att hans farbror, som var balettmästare, ville att han skulle ta över en dansskola som han drev. Det var i Köln, där hans far var journalist. Dit hade Rolf Hepp tagit sig, till största delen på egen hand, efter krigsslutet. Under kriget hade han bott på annat håll, i Österrike och Sydtyskland. Köln var för farligt. – Alla pojkar skulle sparas åt Hitler. Under kriget fick han bara träffa sin mamma en enda gång. – När kriget var slut visste jag inte om mina föräldrar levde. Men en förälder som kom för att hämta en annan pojke sade att han fått besked från hans familj om att hämta honom också. Men Tyskland var i kaos, kommunikationerna fungerade inte som de skulle, järnvägar var sönderbombade och hans kom ifrån sina följeslagare. När han till slut på egen hand lyckades ta sig tillbaka till Köln var det inte samma stad han lämnat några år tidigare. – Det enda som stod kvar var Kölnerdomen och några enstaka hus i förorterna. Att så många kyrkor stod kvar i annars sönderbombade städer i Tyskland beror på att de användes som landmärken, vägvisare av bombflygarna. Broarna över Rhen var raserade; han minns fortfarande hur det kändes att släpa sin tunga koffert över den provisoriska träbro som den amerikanske generalen Patton låtit bygga. Men han hittade sin familj. Och han började alltså dansa balett. Farbroderns dansskola kom han dock aldrig att ta över. Efter examen vid 16 års ålder började han dansa på stadsteatern i Essen. Året där följdes av tre år på operan i hemstaden, innan han fortsatte till Hamburg och Düsseldorf. Till det senare stället kom Carl-Gustaf Kruuse, balettchef i Malmö, som ofta var ute i Europa och letade dansare.. – Han hade hört att jag sökte mig bort från Düsseldorf. Samtidigt hade han ett erbjudande om att dansa i Santiago, Chile. Erbjudandet från Malmö lät dock mera lockande. – Jag trivdes med det samma. Det var 1958, sista året Ingmar Bergman var här. Jag var med i hans Värmlänningarna. Sedan kom Rolf Hepp att göra mängder av dansroller i Malmö, och därtill har han koreograferat en mängd föreställningar. Hans sista föreställning som fast anställd var Röde Orm med Tommy Körberg. 1980 gick han i pension som dansare. Då blev han en tid tillförordnad balettchef, något han också var 1988. Det var också 1980 han startade sin balettskola vid Värnhemstorget. Filmen Fame och tv-serien med samma namn gjorde att intresset var på topp. Det varade ett drygt decennium, sedan kom det tidiga 90-talets ekonomiska kris. Och man kan nog säga att det var när han lade ner sin skola som han fick tid att börja måla igen. Några utställningar har det blivit, bland annat i samband med föreställningar på teatern. Han rör sig mycket smidigt för en person på 78 år – en 50-åring skulle vara avundssjuk – och har faktiskt inte helt slutat undervisa. På söndagarna tar han emot danselever i Ungdomens hus i Malmö. På senare år har han också börjat sjunga i kör, sjunger i basstämman i både Fosie kyrkokör och i pensionärskören i Mariakyrkan i Malmö. Förra året var han i Globen i Stockholm och sjöng tillsammans med 1 500 andra, ledda av Kjell Lönnå. – Helt fantastisk! Hans utställning på biblioteket i Skanör pågår till och med den 27 februari. Nästa målning han gör skall ha en präst som motiv, har han bestämt.

Dagens fråga

Märkte du av det märkliga väderfenomenet igår morse?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×