Lars-Åke Holst arbetar på en bok om Sturups flygplats historia. Foto: Håkan Jacobsson

Han skriver Sturups historia

Han arbetade som steward på Transairs flygningar under andra halvan av 60-talet. – Det var en väldigt speciell arbetsplats, med väldigt speciella människor. Uppenbarligen är det fler som tycker så, för trots att företaget lade ner 1981 har föreningen för tidigare anställda fortfarande mer än 200 medlemmar. Det var också inför 50-årsminnet av Transairs bildande, 2001, som den första bokidén kom upp. Lars-Åke Holst hade nämligen varit synnerligen aktiv när det gällde att rädda minnena. Trots att han hade bytt jobb för att bli säljare åt Semper storkök brukade han titta upp till sina gamla arbetskamrater på Sturup när han hade vägarna förbi. När Transair skulle läggas ner fick han höra att allt skulle kastas. Han körde skytteltrafik till och från Sturup för att rädda så mycket material han kunde, massor med pärmar med handlingar, fotografier och urklipp. – Det blev ett litet Transairmuseum i den gamla lanthandeln i Sturups by. När det skulle rivas fick vi bara ett par veckor på oss att rädda grejorna, men nu har vi dem lagrade i ett rum. Han berättar att han kontaktades av några killar som ville skriva svenskt charterflygs historia. De konstaterade snabbt att ämnet var alldeles för stort att hantera och i stället blev det Transairs historia, berättad genom människor som var med. Det var inte svårt att få folk att ställa upp. Men aldrig mer, sade han alltså sedan. – Två år senare var vi i gång med Bulltoftas historia. För snart tre år sedan började han förbereda Sturupsboken. Eftersom Flyghistorisk förening inte vill vara med och finansiera tryckningen den här gången har han vänt sig till annat håll, bland annat Svedala kommun – där Sturup är största arbetsplatsen – för att få pengar. Blir det inga bidrag kan det bli så att han betalar själv och får sätta sitt hopp till att boken säljer så pass bra att han inte blir av med för mycket. – Jag kommer ju inte att lägga alla de här åren på hyllan. Efter allt arbete vore det ju hemskt om man inte fick ut den. Den här boken kommer att skilja sig lite från de tidigare, inte vara lika totalt inriktad på själva flygverksamheten. Han tänker också berätta om Sturups by och hur den helt enkelt raderades ut för att ge utrymme åt flygplatsen, en process som rev upp djupa sår på sin tid. Han är speciellt glad över att under arbetets gång ha träffat John-Erik Larsson från Staffanstorp. Han bodde i Sturup och skaffade en filmkamera på 60-talet, just för att dokumentera byn innan den försvann. – Han filmade hur det såg ut innan de började schakta, när de grävde, när de hade auktioner på gårdarna, första spadtaget… Tanken är att en dvd med utdrag ur detta filmmaterial skall medfölja boken. Lars-Åke Holst själv kommer från Örkened. Hans föräldrar hade en charkuteriaffär i Lönsboda innan familjen flyttade till Sävsjö i Småland. Sommaren efter realexamen tog han en vända till Västindien med en bananbåt. Hemkommen igen började han skriva åt den lokala tidningen, Smålands Dagblad. Han blev inkallad och han fick tanken att bli officer. Tillbringade sålunda fyra år i det militära, inklusive en period som FN-soldat på Cypern. Han lade officersplanerna på hyllan och flyttade till Malmö och arbetade en kort tid på posten innan han började på Transair. Där träffade han sin hustru, som var flygvärdinna. De byggde hus i Bjärred och han tänkte att flygbranschen var så pass osäker att det var bäst att inte båda makarna var beroende av den. Så han började som säljare på Semper storkök, reste runt i Skåne, Blekinge och södra Halland. Han är kvar på arbetsplatsen, men efter diverse sammanslagningar och uppköp är arbetsgivaren numera Lantmännen Cerealia. Arbetsuppgifterna är dock inte de samma numera. Han sköter dem för övrigt hemifrån. – Jag skulle egentligen ha gått i pension förra hösten, men jag fortsatte och har sagt att jag jobbar detta året också. Han nöjer sig för övrigt inte med att skriva om flygplan. Han är med i en förening för personer som fotograferar flygplan; han gör resor med det syftet och varje år brukar det vara en stor träff i Stockholm. Han är inte helt insnöad på flygplan, utan snarare på transportmedel i allmänhet. – Jag önskade mig en resa till Indien i 50-årspresent. Det blev fyra resor till, ensam med en ryggsäck. Han gjorde det speciellt för att få uppleva den sista ångloksepoken. På sina ställen blev han så pass känd av personalen att han fick åka med i loket och fick rycka in och skyffla kol. – Det finns många grejor som vi upplever som vanliga – plötsligt är de historia. – Någon gång framöver finns det kanske någon som säger: Vilken tur att det var någon som tog vara på det här.

Vem har namnsdag i dag? Kolla här.

×