Gamla och nya problem

Efter den förra matchen poängterade jag skillnaden mellan tävlings- och träningsmatcher. Det påpekandet står jag fast vid, även om det kan upplevas som tjatigt. Det är skillnad mellan matcher där det viktigaste är att vinna och matcher där det viktigaste är att förbereda sig för matcherna som ska vinnas. Ett färskt exempel: TFF slog Elfsborg och fick stryk mot Kalmar FF. Jag tror fortfarande att Elfsborg kommer före Kalmar i allsvenskans sluttabell. Dessutom saknade MFF elva spelare mot ÖIS (jo jag vet att både MFF:s hemsida och konkurrenten på Segevång skrev att det var elva – men då har de glömt Niklas Hansson. Gör inte det!). Under matchens gång försvann Jasmin Sudic och Rick Kruys på grund av skador. Det finns alltså ingen anledning att måla något fanskap på väggen. Än. Med alla dessa garderingar gjorda tänkte jag komma in på det som gör mig, och väldigt många andra, orolig.

Istället är det att jag tycker mig märka att det finns både problem som kvarstår sedan förra säsongen och ett nytt. Det nya problemet är att MFF fått svårt att göra mål och skapa chanser. Mot ett oerhört blekt Landskrona BoIS gjorde Malmö FF tre mål, men det borde blivit fler. Mot Elfsborg spelade MFF bra den första halvleken och förde spelet, men det resulterade i alldeles för få skarpa chanser och inga mål. Mot Örgryte kan man om den första halvleken upprepa exakt samma ord som de jag precis använde om den första mot Elfsborg. Ola Toivonen är borta. Ola Toivonen behöver ersättas. Gör det. Nu. Det känns som om MFF har ett snabbt anfallsspel på gång. Det leder dock till för få farliga chanser och avsluten som görs är för dåliga.

som dröjer kvar är försvarsspelet. Om ett lag får så många hörnor mot MFF som Örgryte fick i den andra halvleken känns det inte som en skräll att minst en av dem ger ett baklängesmål. Försvaret blir ofta för passivt och Jonas Sandqvist fortsätter att visa att han är mycket bra på en del grejer och sämre på andra. Han kan göra fenomenala reflexparader och ta frilägen (det gjorde han mot ÖIS). Men det räcker inte. En målvakt av allsvensk toppklass måste ha en helt annan säkerhet i luften och klara att hålla koncentrationen i 90 minuter plus tillägg. På måndag börjar Dusan Melicharek träna igen efter skadan, men för närvarande känns det som om MFF har två andramålvakter, plus ett löfte. De första 35 minuterna mot ÖIS stod jag och tänkte: kanske finns det trots allt hopp om Markus Halsti? Han spelade ju riktigt bra och bollsäkert som högerback samtidigt som det såg stabilt ut med Jasmim Sudic och RÅP i mitten och David Durmaz på den andra kanten. Sedan fick Sudic gå ut på grund av en lårkaka. In med Halsti i mitten (och 17-årige Nenad Stojadinovic på Durmaz plats och Durmaz över på Haltis ursprungliga) och plötsligt stämde inte mycket. Markus Halstis spel saknar helt enkelt ett par egenskaper som krävs av en mittback. Han har teknik, kan slå bra passningar och är hyfsat snabb, men han är alldeles för vek. En mittback ska vinna närkamper både i marken och i luften, han ska spela tufft, ibland över gränsen, och inte ge anfallarna en lugn stund. Tusan vet om inte Markus Halsti kunnat bli en riktigt bra mittback med ett mer fysiskt spel och bättre självförtroende. Men då måste han börja visa det nu…

hade inte heller Rick Kruys mått illa av. I hans roll räcker det inte att göra något bra med bollen när man väl får den. Man måste vilja ha den också, så ofta som möjligt, och ta initiativ för att få den. Jämför med Labinot Harbuzi som vill ha bollen hela tiden.

med två unga A-lagsdebutanter. När Pontus Jansson byttes in mot slutet var det hans första match i MFF A. Då hade Nenad Stojadinovic redan spelat åtskilliga minuter i sin premiärmatch. 17-årige Nenads utveckling är en riktig saga. Frånsett ett par matcher med Rörsjöstaden IF i division 7 var det nämligen hans första A-lagsmatch överhuvudtaget! Snacka om att gå direkt från sjuan till allsvensk nivå. Rena Tore Cervin-klivet. Nenad är från Kirseberg IF, har spelat fyra säsonger i Rörsjöstadens mycket framgångsrika P91-lag där han var lagkapten och vann Skånecupen 2005-06 och tog nyligen steget över till MFF. Nu har ju Kirseberg och Rörsjöstaden gått ihop till Malmö City FC och det var alltså den klubben han lämnade. Inte många har lyckats undvika att förstå att Kirseberg är ett av mina favoritlag så lite stolt var jag när han sprang in på Stadionplan 9. Missa för resten inte nästa jättetalang från Malmö City (jo, jag får väl hålla på dem också). Han heter Akil Abrahim och gjorde ett av målen i matchen som följde omedelbart efter MFF-ÖIS; Malmö City FC-Malmö FF J 3-4. Akil är innermittfältare och om ett par år spelar han i allsvenskan. Kom ihåg var ni läste det först.

måste vara tidernas bästa svenska tjejband. Five Years med David Bowie är en fantastisk soul-låt (jodå!). Men allra bäst på den fina CD:n Live Santa Monica 72 är The Width Of A Circle. Och Moonage Daydream, Och… Imperial Stout från Slottskällan tror jag är en god öl. Om det stämmer ska jag ta reda på ikväll samtidigt som jag kollar om Melodifestivalen den här gången bjuder på en enda låt man kommer ihåg tio minuter efter den är slut. Låt inte MFF bli som Melodifestivalen; bättre förr.

det var INTE kallt att stå vid Stadionplan 9. Men för första gången i mitt liv har jag också köpt vettiga varma kläder.

Dagens fråga

Längtar du till jul?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×