Kräver en vitbok om handelsfartyget Sten Stures försvinnande i januari 1947 gör Höörsbon Kerstin von Seth

Hon vill ha klarhet i sin fars försvinnande

Höstens spräckliga färger har ännu inte riktigt anlänt till Sätofta hed, några kilometer sydost om Höör. Men den som kliver in i Kerstin von Seths generösa ateljé – ordet vardagsrum räcker inte riktigt till – häpnar ändå över utsikten, över landskapets mosaik med oändligt många nyanser av grönt. Här får regndropparna gräset att gnistra, allt medan bondkatterna gnider sig mot husknutarna och hästarna frustar luft som smakar halstablett. På bordet står åtta pärmar med brev i kronologisk ordning. Det är tio års korrespondens mellan Kerstin von Seths föräldrar, sjökaptenen Gösta Rudnert och hans älskade hustru Gertrud. De 650 breven har varit en viktig del i arbetet med att skriva boken ”När du ser Karlavagnen”, som handlar om handelsfartyget Sven Stures öde, om Sverige före, under och efter andra världskriget samt inte minst om föräldrarnas kärlek och ständiga längtan efter varandra.

Kerstin von Seth var bara fyra år när hennes pappa försvann, men hon kan fortfarande se honom framför sig. – Jag minns en gång när jag var tre år och vi besökte pappa på en båt. Jag smög ut barfota när mamma låg och sov, klättrade uppför lejdaren till styrhytten och gick fram till pappa. ”Men kära barn, här får du inte vara”, sa han och bad andre styrmannen Falk att bära ned mig, berättar Kerstin von Seth. Hon är upprörd över att den svenska staten i 61 år har undanhållit sanningen om Sten Sture. Hon kräver att utrikesdepartementet tar fram en vitbok om händelsen och underrättar de anhöriga till de försvunna besättningsmännen. – Jag tror att det kan ha funnits en baltisk spion ombord. Det kan ha varit därför sovjetiska soldater tog besättningsmännen till fånga och satte sprängladdningar på båten, så att den blev manöveroduglig och till slut sjönk, säger Kerstin von Seth.

Själv tackar hon ödet – eller kanske var det slumpen – för att hon fick veta att fartyget hade hittats på 30 meters djup utanför den polska kusten. Under en längre tid hade fiskebåtar fått sina redskap förstörda när de passerade vattnet utanför staden Wladyslawowo. 1997 upptäckte dykare från Marinmuseet i Gdansk vraket efter Sten Sture, som kunde identifieras med hjälp av skeppsklockan. Men det tog tid innan kunskapen nådde Sverige och befälhavarens familj. I januari 2005 besökte Kerstin von Seth sin mamma på ett äldreboende i Malmö. Mamman hade blivit bestulen på sömntabletter och guldsmycken, och dottern propsade på att hon måste börja låsa in tabletterna.

– När jag öppnade ett låsbart skåp i bokhyllan, så föll det ut en tidskrift, Trelleborgs Sjöfartsmusei vänners kvartalsbulletin från september 2003. Jag frågade mamma vad det var för något. Hon svarade ”där står lögner om din far”. Hon hade inte sagt något till oss barn om att de hade hittat Sten Sture, berättar Kerstin von Seth. – Jag sa direkt att det är någon som ljuger i den här historien, och det är inte sjöfartsvännerna i Trelleborg. Jag frågade mamma om hon ville att jag skulle rota i det. Det var då hon gav mig alla breven. Hon sa även till mig att vara försiktig.

Kerstin von Seth förklarar att mamman aldrig ville prata om pappan under de tre döttrarnas uppväxt. Och barnen höll tyst för att inte göra henne ledsen. – De var gifta i tio år, men det dröjde ända till 1982 innan mamma satte sig och katalogiserade alla breven. Hon hade först tänkt bränna allihop, men hennes syster övertalade henne att behålla dem. Det tog ett år för Kerstin von Seth att läsa breven och därefter har det blivit åtskilliga kontakter med utrikesdepartementet, Riksarkivet, kommerskollegiet, militära myndigheter och SMHI.

Under andra världskriget hade Eruthsrederiet, som Gösta Rudnert arbetade för, skeppat järnmalm till nazisterna under belägringen av Polen. Efter kriget slöts ett handelsavtal med Sovjetunionen, vilket ledde till att samma varor skeppades till samma hamnar, nu med kommunisterna som mottagare. Den 1 september 1946 blev Gösta Rudnert befälhavare på nyinköpta Sten Sture. Båten hade en telegraf, men den monterades ned eftersom den var omodern. En radiotelefon var beställd, men den hann aldrig levereras. – Min pappa brukade ringa från hamnen, men det gjorde han inte den här gången, berättar Kerstin von Seth. Det man vet är att Sten Sture lossade järnmalm i Gdansk den 21 januari 1947 och två dagar framåt. När det var klart lastades fartyget med koks, det vill säga torrdestillerad stenkol. Sten Sture lämnade kolhamnen vid 21-tiden den 25 januari och därefter är besättningens öde höljt i dunkel.

Dagens fråga

Tittade du på Fotbollsgalan?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×