skulle egentligen inte ha blivit så stor

Roland kör hellre traktor

Det här är berättelsen om en man som brukar önska sina 25 kördugliga traktorer ”God Jul och Gott Nytt År”, en 70-åring som har lekt sig genom ett yrkesliv som maskinförare och en göing som har lämnat de dystra granskogarna bakom sig till förmån för den mellanskånska slätten.

Roland Åkesson föddes i Broby och växte upp på ett lantbruk i Lönsboda. Han körde sin första traktor som 14-åring i småländska Älmhult och gick på lantbruksskola i Hammenhög på Österlen. – Mitt intresse för traktorer har funnits sedan jag var barn. – I början av 60-talet jobbade jag på Sofiero. Det var när Gustaf VI Adolf var kung och brukade tillbringa hela somrarna där. Ibland kom han redan den 1 maj, berättar Roland Åkesson, som flyttade till Bosarp för 13 år sedan efter att ha bott i Helsingborg i 35 år. Under karriären hanterade han många olika typer av entreprenadmaskiner, i första hand Caterpillars gula färg. Arbetet förde honom bland annat till Australien, där han under ett år körde bandtraktor i ett stort dagbrott, en malmgruva. – Jag minns att de en gång satte ihop en grävmaskin som vägde 290 ton. Det var mäktigt att se, säger Roland Åkesson.

Han avslutade yrkesbanan på Filbornatippen i Helsingborg, där han satt i förarhytten på bland annat hjullastare och skogsmaskiner. – Det var så kul att jag kunde ha kört till jobbet utan att få betalt. Jag har haft det stora nöjet att leka mig genom livet, säger Roland Åkesson. Men allt som är roligt tar slut någon gång. 2003 blev han pensionär, men långt ifrån overksam. Bosarpsbon vårdar traktorsamlingen som vore det en heltidsanställning. – Ja, mitt intresse har exploderat. Jag har alltid något nytt projekt på gång. För stunden går han och grunnar på hur han ska få ihop en grå tandemtraktor, en kopia av originalet Massey Ferguson TE20. Det finns bara ett exemplar av modellen i Europa. Tandemtraktorer användes när man plöjde och harvade på de stora godsen. Den stora vinsten var att man bara behövde en förare för att göra ett dubbelt jobb. I stället för blommor har Roland Åkesson en miniatyr av just denna traktor på bordet i uterummet. Han har haft alla delarna hemma i tre år, men vill tänka ut alla tekniska lösningar innan han sätter i gång.

Traktorfantasten ser sin hobby som förebyggande hälsovård. Hela kroppen hålls i gång när han skruvar, lyfter, bänder och använder hjärncellerna. – Jag tycker inte om att gå på tomgång. Jag mår bättre om jag har några mekaniska problem att lösa, säger Roland Åkesson. – Visst kunde jag sitta inne och glo på tv hela dagarna men det ligger inte för mig. Ute på gräsmattan, i kanten till grannens åker, står drygt halva samlingen. I främsta ledet tronar fyra ögonstenar från Bolinder-Munktell (BM), den svenska traktorindustrins stolthet. Bolinder-Munktell bildades 1932 som en sammanslagning av de mekaniska verkstäderna Bolinders (Stockholm) och Munktells (Eskilstuna). 1950 sålde huvudägaren Handelsbanken företaget till Volvo. 1985 försvann traktorproduktionen till finska Valmet och numera säljs traktorerna under varumärket Valtra. 2003 fick bolaget en ny stark ägare, den amerikanska koncernen Agco, som även äger legendariska Massey Ferguson.

Åter till Bosarp, där Roland Åkessons varma hjärta nästan klappar extraslag när han pratar om BM. Han har ingenting emot Grålle och andra trotjänare från Massey Ferguson, men föredrar det svenska märket. – Det är något speciellt med de gröna traktorerna från Bolinder-Munktell. De är väldigt starka, har ett fantastiskt segdrag och är nästan outslitliga. Minstingen i den gröna trion heter Victor, med smeknamnet Tuffa Viktor. En vridning på startnyckeln förklarar varför. Efter att ha harklat fram lite rök börjar traktorn tuffa som en gammal fiskebåt. – Victor är tvåcylindrig, det är därför den låter annorlunda.

Bredvid gräsmattan har Bosarpsbon en liten jordplätt, som bearbetas flitigt. – Men jag odlar inte. Jag bara kör fram och tillbaka, plöjer och harvar. Det är min egen sandlåda, säger Roland Åkesson. Han skruvar hellre på traktorer än bilar, eftersom bilar mest består av en massa plåt. Gamla traktorer är mer rejäla och har ett inbyggt lugn, eftersom de sällan går fortare än 25 km/h. – Det går så sakta att man hinner se sig om på ett helt annat sätt. Jag tycker även att man sitter väldigt bekvämt. – Fast ibland, om jag ska på utställning i Degeberga eller på Johannamuseet, blir det lite väl drygt. Då tar en enkel resa tre timmar, konstaterar Roland Åkesson, som ändå inter har något emot att dela med sig av sin samling. – Jag tycker om att visa upp min samling. Det är härligt att träffa äldre lantbrukare, vars ögon tindrar när de får se en gammal traktor. Jag brukar även ha 30-40 pensionärer från SPF Bosarp på besök varje år.

Dagens fråga

Missar du ofta att äta frukost?

Loading ... Loading ...
×