Bakken – världens äldsta nöjespark

Kirsten Piils källa är fortfarande en viktig del av Bakken, även om vattnet numera kommer från en vanlig kommunal vattenledning. Föreningen Kirsten Piils Gille har sett till att platsen för källan är utmärkt med en fontän, där vattnet porlar fram under lummig grönska alldeles i den bortre utkanten av nöjesfältet. Bakkenfolket är stolta över sina anor. I år har man placerat ut skyltar med historiska fakta lite överallt bland karuseller och restauranger. – Man kan ju inte se att det här är världens äldsta nöjespark, säger vd Arne Höy-Nielsen. Men folk är intresserade av det, folk läser och diskuterar.

Traditioner och gamla bestämmelser gör också att nöjesfältet är både svårstyrt och svårt att förändra. Perioden man får hålla öppet, från mitten av mars till slutet av augusti, går inte att rubba på enligt lokalplanen. Kl 24.00 ska det vara stängt. Inte heller får man utan dispens bygga attraktioner som är över åtta meter höga. Och dispens är svårt att få. Planerna på en ny stor berg-och-dalbana fick skrinläggas, den var för hög. Bakkens organisation är också den av gammalt datum. De 160 inrättningarna; karuseller, restauranger med mera, ägs av 52 personer, som kallas tälthållare. I genomsnitt äger en tälthållare tre inrättningar och många av tälthållarna är verksamma i tredje generationen. Är man född på Bakken är det svårt att komma härifrån, är talesättet. Arne Höy-Nielsen är inne på sin sista säsong som chef och ska gå i pension till våren. Han erkänner att det inte är lätt att ena alla viljor. – Jag satt ett par år och gjorde upp ett fördelningsschema för att vi skulle kunna införa åkband. När det väl blev accepterat steg intäkterna med 40 procent, men det var tungt och svårt att få igenom beslutet.

En av de största tälthållarna på Bakken är Torben ”Trsko” Pedersen. Han är också den ende som faktiskt har ett tält, nämligen det i vilket Cirkusrevyen spelas. Torben, som varje år satsar många miljoner på revyn drar också in en hel del pengar. På torsdag är det premiär för årets upplaga, och redan är 84 000 biljetter sålda. Själv har han en kärlek till scenkonsten och brukar avrunda varje premiär med att gå upp och sjunga Klampenborgssången. Bakkens klassiska berg -och dalbana i trä är undantaget från reglerna med tälthållare. ”Rutschebanen” ägs av danska staten. Den irländske snickare som 1932 fick tillåtelse att bygga banan fick också lova att ge den till staten efter 20 år och banan kallas skämtsamt ”Danmarks minsta statsjärnväg.” Premiärturen 1932 slutade med att tåget spårade ur, men sedan har vagnarna rullat på troget i 76 år. På de åren har två personer fått sätta livet till under åkturen. Topphastigheten är 70 kilometer i timmen och det finns två inbyggda hopp, som uppskattas av entusiasterna. Under åren har trävirket bytts ut 6–7 gånger, men en stolpe från 1932 finns kvar.

Rasmus Valentin Johansen är rutschebaneförare i tredje generationen. Morfar var radioman från flygstationen i Vedbäck och det var många därifrån som sommarjobbade på banan; folk som tålde turerna. Hans morfar och mormor bodde i det lilla huset under berg- och-dalbanan på somrarna och själv har han bott i huset strax bredvid, märkt Resebyrå. Nu ligger Rasmus lille son och sover i sin vagn mitt inne i berg- och dalbanan, tydligen omedveten om dånet. – Min mor och far möttes i rutschbanan, säger Rasmus. Far var chaufför och mor sålde biljetter. Och för sju år sedan mötte jag själv min fru här. Jag körde och hon var passagerare. En tur, så var vi fast. Jag fick hennes telefonnummer. 2010 kommer tre nya vagntåg, förarlösa. Inga fler romanser med rutschbanebromsarna, alltså och Rasmus håller på att utbilda sig till lärare. Bakkens signum är Pjerrot, commedia dell’arte-figuren med sitt vita ansikte. På 208 år har 12 Pierroter avverkats, de flesta går i pension i jobbet. Undantaget var Pierrot nummer tolv, som fick sparken. – Det steg honom åt huvudet att vara Pierrot, konstaterar Arne Höy-Nielsen. Den 13:e Pjerroten är Kurt Flemming, en man som har god hand med barnpubliken och får dem att hänga med i föreställningen. Han skriver själv sina shower och försöker förbättra dem lite varje dag. Han skriver också teaterpjäser och pantomimer. Kurt bor på 30 kvadrat i huset där verandan är hans scen. I badrummet står sminkburkarna på rad. Kurt avslöjar att han har mycket fin hud under det vita. – Det beror på att jag använder ett mycket dyrt teatersmink, det allra bästa, säger han och bättrar på den röda färgen runt munnen.

Dagens fråga

Är du nöjd med dina chefer?

Loading ... Loading ...

Youplay

×